Jag har slut på ursäkter för att inte återvända till löpspåret nu. Finito. Jag har haft semester som ursäkt, en knäskada, som läkt, småbarn hemma osv. Massor! Nu är de slut. Alla mina barn är satta i systemet och jag jobbar halvtid. Jag har både tid att springa ett par gånger i veckan och finfina ben att springa med. Det känns hårt.
Igår gick jag en powerwalk, som för att värma upp mig själv lite inför springsäsongen, och det var... flåsigt. Det blir en tuff comeback det här.